mittlivsomhund

Resultat från röntgen

I förra veckan var vi som några av er vet iväg och röntgade tre av valparna.

 

Jag hade tänkt mycket på Sigges höfter, fram och tillbaka och liksom ställt in mig på att han skulle få C eller lägre. Allt för att vara förberedd. Det var en lång resa upp till Stockholm och veterinärkliniken Gudby djurklinik, där veterinär Lars Audell skulle röntga våra små valpar, som inte längre är valpar. Jag försökte att inte tänka på det för mkt, och huvudsaken är ju att resultatet skulle gå att leva ett drägligt liv med, för Sigge är inte en hund som ska begränsas.

Vi kom fram till kliniken och Sigge tyckte det var superspännande med alla lukter. Sen kom det en rolig sköterska och gjorde något med nacken på honom, vad kan det ha vart? Att det var en spruta var inget Sigge reflekterade närmre över än så. Sigge blev alldeles jättegroggy efter den lugnande sprutan och som vanligt så vill han sitta nära och bli lite kramad när något är jobbigt, söta knähund!

Sigge var först in av syskonen, och han vinglade tappert in och viftade lite slött på svansen åt veterinären. När jag vägde honom så tyckte han att han satt alldeles ypperligt på vågen och ville inte röra sig ur fläcken! 32 kg stannade vågen på - elefant!

 

När vi la upp honom på rygg i ställningen för att kunna röntga höfterna tog det inte många sekunder innan Sigge sov som en liten bäbis, så inget sprattlande här inte!
Plåtarna kom upp på skärmen och veterinären sa att de såg fina ut, det borde då inte vara några bekymmer!
YES!!!! Oron var liksom ur kroppen och vi var i hamn! Höfterna skulle vara okej :D :D

Jag var superlycklig och den där lilla detaljen med armbågarna fanns inte i mitt huvud. Vi vände Sigge rätt för att kunna röngta bågarna, vänster först - och den såg jättebra ut. Sen flippade vi över honom till höger, och när denna plåt kom upp så började veterinären muttra något, och jag väcktes genast ur mina lyckotankar på en fräsch och korrekt hund, VAD sa han egentligen?
"Vi lyfter ner Sigge så ska du få titta på plåtarna lite"
Vad menade han med det här? Fasen, det här bådar inte gott...

 

Sigge lyftes ner och var helt nöjd med att fortsätta sova på golvet, alla platser är bra sovplatser säger Sigge!

Jag fick titta på arbågsplåtarna, och det var liksom inget att ta fel på - höger armbåge hade en pålagring, det såg ju tillochmed jag. MIn fina fina unghund som skulle få godkända höfter hade istället fel på armbågarna. Detta hade jag inte tagit med i beräkningen, för inte hade jag sett några armbågsfel när jag kollat i tavlorna? Hur kunde jag missat att ta med detta i beräkningen?
Visst, pålagringen var liten och han sa att det troligen skulle bli grad 1 och att Sigge med stor sannolikhet aldrig skulle påverkas av detta. Men ändå, detta var inte alls det resultatet jag skulle skryta med på bloggen och på facebook ju!

 

Vi vinglade ut därifrån och jag ringde till Fredrik. Visst, det är verkligen inte hela världen men av någon anledning så var jag jätteledsen. Fick bita mig i tungan för att inte börja gråta, min fina hund som var så perfekt, på alla sätt utom den där jäkla armbågen!

Dock var en del av mig tjurskallig och tänkte att resultatet är inte spikat förrän jag ser det på datorn, oavsett om en novis som jag faktiskt såg pålagringen tydligt på plåten...

 

Så idag kom resultatet:

 

 

Och ja, här tänker jag erkänna att jag är fånig - för jag är lite avundsjuk! Det har under en period nu ploppat upp resultat på bloggar och facebook med hundägare som jublar över sina A och sina nollor, och idag skulle ju jag göra samma sak! Nu skulle jag vara helt lugn och bara köra på, inte ha den där armbågen skavandes i bakhuvudet... För även om veterinären säger att Sigge antagligen aldrig kommer märka av den så vet JAG om den, och i MITT huvud märks den av i allra högsta grad!
Sigges etta stör, även om jag inte borde tänka så mycket på det.

Dock så är resultatet officiellt nu, det är såhär läget är, och nu ska vi ta kontakt med Norsholm för att få alla råd och tips på förebyggande arbete och fysträning som bara går, för den där armbågen ska då bannemej inte få förstöra för mina och Sigges planer för framtiden!

Ny dag, nya tag!

 

 

Tre trötta syskon i väntrummet

 

Tråkigt, men det kommer antagligen aldrig att störa honom, det är ju mest för aveln som det är trist!

Förstår att det är tråkigt med armbågen. Såklart att man vill att hundarna ska ha A och 0,även om man alltid för säkerhetsskull ställer in sig på det värsta . Men som du själv skriver, han kommer antagligen aldrig att störas av den där 1:an. Bara du! ;)
Härligt att höfterna såg så fina ut.

Sv: Roligt att du också tänkt bygga och blev sugen på tunnel. Har inte tänkt på det, men jag kan ju faktiskt bygga mer saker än KF-plankan. Några hopphinder borde väl inte vara så svårt att bygga ihop? :-) Nu blev jag ännu mer sugen på att ut och snickra!

Vad tråkigt! :(

När jag fick tillbaka resultatet att Ayax fått C höfter (det var jag inte alls beredd på) så stortjöt jag och ringde hans uppfödare och grät i telefonen i typ 30 min. Sedan fick jag pappret och då var det "bara" 1 höft som vad C. Jag är fortfarande medveten om hans höft, men inte så att jag eg gör något annorlunda. Men det är inte kul att få ett besked man inte hade väntat sig.

en stor bamsekram iaf!

Sigge kunde inte hamnat hos någon bättre än du LL! Du kommer göra allt du kan för att den där armbågen bara kommer vara en siffra på pappret och inget mer! Kram!

Hej! Vad kul att hitta en blogg med Meyas släkt=)
SV: Tack=)