Mysig helg i Karlstad

Helgen tillbringades i Karlstad där hela familjen hälsade på min bror Tommy och hans sambo Jennie i deras nyköpta villa. Jättefint bodde dom, och riktigt mysigt hade vi!

Båda hundarna skötte sig som vanligt hur bra som helst. Rocky vet precis hur det går till när man hälsar på borta, och Sigge försöker göra likadant, med vissa variationer. Får man inte plats när folket umgås och man vill vara med - då tar man sig helt enkelt plats! Med denna filosofi slutade kvällen med att Sigge låg med rumpan i mitt knä och bakbenen hängande fritt i luften, frambenen i systers knä och huvudet vilandes på bordet. Det var en speciell syn, som jag tyvärr inte lyckades fånga tillräckligt klockrent på bild..
 
 
Natten var jag lite fundersam över hur den skulle gå, Sigge har inte sovit borta SÅ jättemånga gånger och oftast har vi då sovit i ett tillstängt rum, men denna natt skulle vi sova i deras vardagsrum på nedervåningen. Detta var väl absolut inga konstigheter, sluta hispa matte, sa Sigge och somnade som en stock efter att jag visat honom vart hans plats för natten var.
Vi somnade alla förnöjt men klockan 4 vaknade jag av att helvetet brakade lös i vardagsrummet. Rocky gjorde ett par skall, och Sigge låg på sin bädd och skällde som en besatt
"BOMBER OCH GRANATER, det är ett MONSTER i trappan! ETT MONSTER! Det kommer bergis ÄTA UPP OSS matte! HJÄLP!"
"Nej Sigge, det är bara Jennie som behöver gå på toaletten..."
"Du fattar ju INGENTING! Det är ju ett monster!"
Sigge låste sig och ville absolut inte sluta skälla, men jag sa till lite skarpare att nu fick det faktiskt vara nog och han blev tyst. När Jennie sedan gick tillbaka upp för trappan sa han inte ett knyst, för det var ju Jennie som gick där liksom! Hallååå!
Men att försvara och varna familjen för monster var inget som Sigge var van vid och han blev alldeles matt och trött efteråt och sa att nu måste vi minsann skeda så jag kan slappna av lite! Så Sigge kröp upp i famnen och somnade och där låg jag i en liten liten tältsäng med en jättebäbis till golden skedandes och dreglandes på min arm. Faran var än en gång över!

Sigge är nog inne i den berömda spökåldern. Eller borde den redan ha vart? Någon form av period är det iaf, då han reagerar på saker han aldrig brytt sig om förut, och vaktar på monster mer än han gjorde förut. Just denna händelse skyller jag dock på Rocky - hade han vart tyst hade inte Sigge blivit så förbaskat rädd. Tänk er själva att vakna mitt i natten av att storebror varnar och det går ett mörkt monster i trappan i huset man inte är van vid!
När den tidiga morgonen kom var det fler i hushållet som var uppe och tömde blåsan men Sigge sov förnöjt vidare, likadant när pappas tax kom upp och hade gatlopp på nedervåningen inför morgonkissen. Sigge orkade inte ens lyfta på huvudet. Så antingen trodde han inte att dom var monster, eller så var nattens händelse alldeles för utmattande :P

Kommentarer
Postat av: Jennie

Jag kan i och för dig vara ganska trött och argsint när jag vaknar på natten. Men jag lovar att jag inte hade för avsikt att äta upp er ;-)
Det var roligt när ni var här! Hoppas vi ses snart igen!
// Monster-Jennie

Svar: Haha jag undrar jag om Sigge håller med, han var HELT säker på att du kom för att röva bort och äta upp honom ;) Vi hade supertrevligt och givetvis får vi se till att tajma ett besök snart igen :)
mittlivsomhund.blogg.se

2013-01-07 @ 20:16:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0