Igår kom jag tillbaka till Linköping, och givetvis blev det lite träning på HU på kvällen. Sigge var för att uttrycka det milt fullständigt tokig på både uppvärmnings- och nedvarvningspromenaden - det var många andra hundar, han visste vad vi skulle göra, och han hade dessutom åkt bil i flera timmar tidigare på dagen.
Det här med lösa hundar när Sigge är kopplad känner jag funkar liksom inte i nuläget, han blir alldeles för gasad och vill vara med så vi hamnar i konflikt stup i kvarten och mitt humör sjunker. Så hädanefter kommer jag vägna att folk kanske kan ha överseende med mig och Sigge och detta och kanske ha sina hundar mer kopplade, tills vi kommit lite längre i träningen hur man faktiskt går i koppel tillsammans med andra hundar. Han blir liksom en handfull. Funderar på att fråga om jag inte kan få gå på träningsläger hos Karin och Mickis, för dom har sånt fantastiskt koppelgående på båda sina tjejer, oavsett hur gasade det är. Man ser hur de samlar sig och beter sig ändå, hur gör man?
Själva träningen gick iaf bra, men även här påverkades mitt humör lite väl mycket, så optimalt var det då inte. Sigge smet bakom ryggen på mig fram till unghunden Tobi, och de började brumma lite båda två och blåsa upp sig. Jag var snabbt framme och sa till Sigge att man minsann inte smiter fram till andra hundar hur som helst, vilket Sigge vägrade lyssna på, och istället morrade han åt mig. Jag tog bort honom fort som attans, även detta skedde till ackompanjemang av Sigges morrande - han var märkbart förbannad, men om det var på mig eller Tobi, ja det är tveksamt. Ingen disciplinering på detta, mer än "lägg dig där och vet hut, slyngel!" och sen var det liksom bra. Visst, detta med morrande hundar är något jag egentligen har nolltolerans med, men är det något jag lärt mig på vägen så är det att man måste välja sina strider. Att ta denna striden, i en stressad miljö, där jag inte kan vara hundra på att morrandet helt var riktat mot mig är inget jag gör, det tror jag stjälper mer än det hjälper. Och visst har vi väl alla vart tonåringar och betett oss gräsligt på grund av hormoner? Sigge är i en väldigt spännande ålder nu, så detta är nog en vara vi kommer få mer av framöver, både värdelöst koppelgående, vaxproppar som badbollar, och konflikter som egentligen hade kunnat undvikas. Jag är inte mer än mänsklig, så fel kommer det att bli även med denna hund, men förhoppningsvis växer han upp till en ganska okej varelse han också - för det anser jag ju ändå att Rocky gjorde :P
Dagens bästa var iaf Sigges inställning till den platta tunneln (av mig kallad "huset"). Sigge har inte tagit huset sedan före jul, och det var med viss skepsis, men idag så dundrade han igenom utan att någon höll i släpet minsta lilla. Han bjöd på hindret frivilligt vilket Trassel förvånat fick erfara när det helt plötsligt kommer utdundande en elefantgolden från släpet där hon satt med rumpan, men Sigge var överlycklig och mäkta stolt över hur grym han var :P