Hemma i Linköping med en galen tonåring

Igår kom jag tillbaka till Linköping, och givetvis blev det lite träning på HU på kvällen. Sigge var för att uttrycka det milt fullständigt tokig på både uppvärmnings- och nedvarvningspromenaden - det var många andra hundar, han visste vad vi skulle göra, och han hade dessutom åkt bil i flera timmar tidigare på dagen.
 
Det här med lösa hundar när Sigge är kopplad känner jag funkar liksom inte i nuläget, han blir alldeles för gasad och vill vara med så vi hamnar i konflikt stup i kvarten och mitt humör sjunker. Så hädanefter kommer jag vägna att folk kanske kan ha överseende med mig och Sigge och detta och kanske ha sina hundar mer kopplade, tills vi kommit lite längre i träningen hur man faktiskt går i koppel tillsammans med andra hundar. Han blir liksom en handfull. Funderar på att fråga om jag inte kan få gå på träningsläger hos Karin och Mickis, för dom har sånt fantastiskt koppelgående på båda sina tjejer, oavsett hur gasade det är. Man ser hur de samlar sig och beter sig ändå, hur gör man?
 
Själva träningen gick iaf bra, men även här påverkades mitt humör lite väl mycket, så optimalt var det då inte. Sigge smet bakom ryggen på mig fram till unghunden Tobi, och de började brumma lite båda två och blåsa upp sig. Jag var snabbt framme och sa till Sigge att man minsann inte smiter fram till andra hundar hur som helst, vilket Sigge vägrade lyssna på, och istället morrade han åt mig. Jag tog bort honom fort som attans, även detta skedde till ackompanjemang av Sigges morrande - han var märkbart förbannad, men om det var på mig eller Tobi, ja det är tveksamt. Ingen disciplinering på detta, mer än "lägg dig där och vet hut, slyngel!" och sen var det liksom bra. Visst, detta med morrande hundar är något jag egentligen har nolltolerans med, men är det något jag lärt mig på vägen så är det att man måste välja sina strider. Att ta denna striden, i en stressad miljö, där jag inte kan vara hundra på att morrandet helt var riktat mot mig är inget jag gör, det tror jag stjälper mer än det hjälper. Och visst har vi väl alla vart tonåringar och betett oss gräsligt på grund av hormoner? Sigge är i en väldigt spännande ålder nu, så detta är nog en vara vi kommer få mer av framöver, både värdelöst koppelgående, vaxproppar som badbollar, och konflikter som egentligen hade kunnat undvikas. Jag är inte mer än mänsklig, så fel kommer det att bli även med denna hund, men förhoppningsvis växer han upp till en ganska okej varelse han också - för det anser jag ju ändå att Rocky gjorde :P
 
Dagens bästa var iaf Sigges inställning till den platta tunneln (av mig kallad "huset"). Sigge har inte tagit huset sedan före jul, och det var med viss skepsis, men idag så dundrade han igenom utan att någon höll i släpet minsta lilla. Han bjöd på hindret frivilligt vilket Trassel förvånat fick erfara när det helt plötsligt kommer utdundande en elefantgolden från släpet där hon satt med rumpan, men Sigge var överlycklig och mäkta stolt över hur grym han var :P

Kommentarer
Postat av: Nathalie och Ayax

Ja, vi har ju också det lilla problemet med att hunden plötsligt kan börja morra... Ayax behöver ju knappt ens ha någon anledning, men ofta verkar det kunna bero på "nu är du för nära/för på" om det så gäller andra hundar, mig eller en skugga... (mycket integritet hos den lilla herren nu...)

Någon gång har jag sagt ifrån, men det känns bara som att det gör det värre. Han morrar ju för att han blir osäker, och eg vill jag hellre att han har en varningsklocka än springer iväg än blir aggressiv på ett korvöre. Så antingen belönar jag hans morrande beteende eller så struntar jag i honom när han blir morrig. Liter beroende på situation... Jag hoppas bara att han lägger av och växer upp snart...

Svar: Ja det enda som jag har nolltolerans med morrande är om jag är helt säker på att det är riktat mot mig och uppstudsigt. Men det är ju ytterst sällan det är orsaken. Rocky har också haft perioder han morrade en period om man så mkt som hade kroppen vänd mot honom när han åt. Varför vete 17 men att ta tag i honom i det läget tror jag hade gjort att han fortfarande hade vart sån idag... Ignorans är nog många gånger det bästa :)
mittlivsomhund.blogg.se

2013-02-07 @ 16:45:44
URL: http://nathaslillafina.blogg.se
Postat av: Ida

Det här inlägget hade jag visst missat!

Det där med lösa hundar är ju svårt.. Just i det här fallet hade ju Trassel ont i magen och då måste man ju få igång magen. Annars tycker jag det brukar funka rätt bra att bytas av :) Lite kopplad, lite lös men inte tillsammans. Då får de ju spurta av sig lite överskott men triggar förhoppningsvis inte igång varandra så mycket..

Svar: Ja givetvis måste man få igång magen när den inte vill vara med, och det säger jag inget om. Jag trodde dessutom att Sigge var galen för att han visste vart vi var också - träningsdags liksom ;) Men han blev likadan med Ruh lös på promenaden när vi gick efteråt, så det var absolut inget riktat mot Trassel specifikt utan två händelser som fick mig att tänka över att det kanske är lite övermäktigt för honom i dagsläget :)
mittlivsomhund.blogg.se

2013-02-10 @ 17:53:47
URL: http://xn--cronebck-5za.se
Postat av: Ida

Ja, jag förstod det :) Det var mer ett konstaterande för att visa hur SVÅRT det är :) ja själv har ju en sån där liten fjanthund som inte vill bli mos. Jag ställer ju också krav. Oftast kan vi ju mötas på en gyllene medelväg :)

Svar: Ja visst är det svårt! Många hundar och ägare i både olika storlekar, med olika mentalitet och med olika krav och önskemål. Jag tycker också vi sköter oss bra och med en god dialog vänner emellan går allt att lösa till något fungerande tänker jag :)
mittlivsomhund.blogg.se

2013-02-10 @ 21:45:07
URL: http://xn--cronebck-5za.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0