Fredagsagility

Igår var det återigen dags för det underbara fredagsnöjet att mellan 21-23 träna agility i Vallas ridhus. Svävade på moln på vägen dit, men måste tyvärr erkänna att den känslan tappades på vägen. Ju längre kvällen gick desto mer nedstämd blev jag. Efter att ha lättat mitt hjärta när jag kom hem så kändes det dock mycket bättre, då Ida fanns där som en stöttepelare och peppade på precis rätt sätt. När man blir ledsen över att saker inte fungerar så fungerar iaf jag så att en klapp på axeln och "daltande" inte fungerar, jag får för mig att det bara är tomma ord som sägs för att vara snäll och jag blir nästan än mer tvär. Men Ida vet precis hur slipstenen ska dras, och lyssnar och flikar in med något klokt emellan, med perfekt balans, och jag sov ändå gott inatt :)
 
Som jag tidigare har skrivit så lär jag mig nya saker varenda gång jag sätter foten på banan, men vissa dagar är det mer tungt än upplyftande. Jag har SÅ mycket att lära och igår kändes det bara som att jag sinkade Rocky. Han kan, och är riktigt duktig, men jag har för mkt att jobba med själv att jag förvirrar honom och ställer till med så mycket onödiga grejer och flytet är som bortblåst. Som träningskompisarna säger så ska man aldrig träna safe, det ÄR ju meningen att man ska utmana sig själv och jobba med svårigheter, och för det mesta så är ju detta kul. Men när jag gång på gång tabbar mig på saker som är relativt enkla så klarar jag inte alltid att hålla känslan av misslyckande borta.

När man sedan tar ut den barnsliga elefanten som två gånger rymde till stackars Otto och som vanligt är mer vild än tam, då kommer också oron - har jag det som krävs för att faktiskt klara att få ut den här härliga hunden på tävlingsbanan, och kommer vi över huvud taget att klara att ta oss ur klass ett med en sån virrpanna till matte?
 
Det jag liksom då glömde i all min oro var att Sigge för första gången på en ridhusträning var sansad och inte exploderade över hindrena och körde utan mig, vi körde för första gången TILLSAMMANS! Jag slet hårt innan start för att hålla ihop honom, och det fungerade ju faktiskt! Men det glömde jag i mitt självömkande tillstånd. Däcket som har vart ett jättekonstigt hinder tog han med fart och attityd i kombination igår, men det glömde jag liksom också...
 
Jag tror att jag tänker skylla på att vintern och mörkret börjar ta ut sin rätt, och jag är glad att jag valde att prata av mig med Ida igår istället för att skriva ett blogginlägg, för i stundens hetta blir det lätt överdramatiserat. Nu har jag sovit på saken och är mer målmedveten än ledsen idag. När jag kom hem hade dessutom Josefin lagt ut ett träffande visdomsord som jag tog till mig och helt enkelt ryckte upp mig med!
 
Så, vad lärde jag mig (eller fick ytterligare uppenbarelse) från gårdagen egentligen?
  • VÅGA lita på Rocky, han gör ALLTID som jag säger bara jag är tydlig och håller tajmingen
  • Sluta flaxa (med dipp i humöret och orken så kommer flaxandet direkt, tänk på det)
  • När jag springer med Rocky så får jag inte vara så passiv, när man tittar på filmen från igår står jag still och flaxar alldeles för stor del av banan
  • Ta tillvara på guldklimparna som Sigge faktiskt ger varje pass! Han må vara ung i skallen och inte på samma nivå som de andra hundarna, men han är ett barn och han försöker och utvecklas varje pass han också!
 
 

Kommentarer
Postat av: Disa

Jag hade aldrig kunnat gissa att du hade så dålig känsla efter i fredags... Tyckte ni jobbade på bra! Och Sigge var duktig! Träning ska inte vara perfekt och flytigt jämnt - tränings ska också vara utmanande och hitta svagheter och nya träningsområden.

"Stackars" Otto behöver du inte alls bekymra dig om - Han stack till Mickes Meja flera gånger på vår bebisträning på onsdagen så han är lika god kålsupare själv. Unghundar tenderar att ha knäck i öronen ibland...

Svar: Ja unghundar har ju sina stunder. Skönt att ni inte fick några men efter Sigges dundrande. Det kan ju vara lite skrämmande när man inte är så hög över havet och det kommer en elefant i 300 knyck annars ;)
mittlivsomhund.blogg.se

2013-02-26 @ 11:12:40
URL: http://teamtl.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0