Den där Sigge....

Han går liksom från klarhet till klarhet.
Idag var det dags för projektkursen i apportering igen. Sigge kommer in och bara äger.
En av deltagarna hade nämligen höglöpande tik med sig - hur skulle detta gå?
Lite fundersam blev jag, iom att han börjar bli stor kille nu men detta tänkte jag inte röja med en min utan sa glatt att det är super att få träna med löptik!

Sigge kunde inte brytt sig mindre! Att träna lös med en sån tjej bredvid var piece of kaka, och att gå en liten kissepromenad efteråt var inte heller några konstigheter!
Det svåraste var ju att sitta still och inte ta leksaken de höll på att kasta omkring när vi tränade! Jag vill OCKSÅ, sa Sigge och satt och hade spasmer på sin plats!
 
Apporteringen är svår! Det är bara att krypa till korset och erkänna, jag har inte en susning! Att vänta såhär länge och inte lägga mer vikt vid hur vi hanterar leken var också ett misstag, men som min kära instruktör sa när vi gick foundationkurs - "Äsch, var inte rädda för att göra fel! Blir det knasigt lär man om!"
 
Och det är precis vad vi håller på med nu! För att få ett stabilare gripande måste vi börja i leken. När man kampar ska ju suget vara bakåt, och detta måste jag anamma än mer nu! Han drar bakåt, men inte de första sekunderna, och det är för sent! Det ska vara smack i leksaken och direkt tänk bakåt! Detta kan vi sedan föra över till gripandena som kommer gå lättare.
För balansgången vi behöver till gripandet har jag helt enkelt misslyckats med. Han griper, och börjar tugga. Eller han griper fint, jag klickar - han börjar tugga istället för att släppa. Försöker dämpa glädjen lite lite grann och han blir osäker och griper inte alls. Skitsvårt när jag inte vet vad jag håller på med!
Men det ska inte stoppa mig! Det kommer dröja ett tag, men nog 17 ska han göra fina resultat på jaktprov! Vänta bara ;) Övning ger färdighet!
 
Men oavsett om matte inte vet ett dyft vad hon håller på med så har vi jäkligt roligt tillsammans, och jag är mäkta stolt över denna hund! Kvinnan med löptiken gav honom massor med beröm och tyckte han var en otroligt härlig hund, snygg och med en fantastisk av- och påknapp!
Man tackar :D
 
Den oerhört snygga hunden ;)

Kommentarer
Postat av: Ida, Kezo och Pesto

Det är rätt! Våga för att vinna! Vi kommer att misslyckas lite med alla hundar vi tar oss an! Förhoppningsvis mindre misstag längre fram men ingen individ är ju den andra lik :)Ni kommer bli grymma!

Svar: Ja dessvärre är det väl så! Fördelen är väl att hundarna förhoppningsvis inte vet att vi tabbar oss och har lika roligt på vägen oavsett :)
mittlivsomhund.blogg.se

2013-05-08 @ 06:56:49
URL: http://xn--cronebck-5za.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0