mittlivsomhund

För två år sedan, när jag äntligen bestämde mig för att ta tag i agilityn och faktiskt lära mig något, så fick jag möjlighet att gå en tävlingskurs för ekipage som var på väg ut på tävlingsbanorna. Denna kurs gick för två fantastiska instruktörer - Åsa och Bea, som jag lärt mig massor av!

När vi började prata tävling och hur man beter sig mot sin hund på tävling sa Bea något som verkligen satt sig hos mig:

Detta tryckte hon flera gånger på, för detta är viktigt! Hunden har inte valt att tävla, och den ska ju tycka att detta är dunderkul! Med en matte som kanske både är nervös och annorlunda på många sätt så är detta resonemang viktigt, och något jag haft i bakhuvudet på alla tävlingar jag vart på.

 

Igår fick jag på en annan blogg se filmen som visar PRECIS detta, och blödig som jag är blev jag faktiskt lite tårögd när jag såg det!

Filmen är från VM 2011, och visar hur trefaldiga (då tvåfaldiga) världsmästarinnan Lisa Frick hanterar en start som ödelägger chansen till ännu en vinst. Hon vann VM både 2009 och 2010, så pressen måste varit stor!
Det är ju precis det här Bea menar! Det spelar ingen roll att Hoss rev det första hindret, han var ändå bäst! Lisa var ändå bäst, och dom var där för att köra agility - den roligaste sporten som finns!

Vi ska ha kul ändå, världen går inte under, kom igen, kom igen KOM IGEN! och sen öser dom igenom banan sådär snyggt som dom alltid gör! Detta är en fin film, som verkligen berörde mig!

Vilken tjej! Vilket team! Vilken attityd!