Negativa tankar
Idag kom jag på mig själv. Satt och läste Maria Hagströms "från valp till stjärna" och hur man kan leka in momentet fritt följ. I boken tas två metoder upp och när jag läste det kom jag på mig själv med att tänka "det där går ju aldrig med Sigge, hur 17 ska jag få honom att hålla fokus mer än 2 mikrosekunder???".
Blev ordentligt sur på mig själv för det är bara skitsnack som inte hjälper någon!
Visst, Sigge HAR ett stundtals väldigt svårt att koncentrera sig och jag anser att han är svårbelönad då han tröttnar väldigt fort på de olika belöningarna. Jämför ju givetvis med Rocky som faktiskt såhär med facit i hand alltid vart väldigt lätt att belöna och få fokus på. MEN, till vilken nytta är det att jag svartmålar Sigge innan vi ens har provat? Det stjälper ju bara!
Mitt andra problem är att jag när det kommer till hundträning är ganska osäker själv. Jag känner mig som bambi på hal is och är väl medveten om att det finns så mycket jag har att lära, och när jag tänker så så blir jag genast fumlig och lite feg.
Så dessa tankar har nu raderats i mitt huvud och jag funderar helt enkelt bara på vilket sätt som skulle passa oss bäst, och att jag är bra på att träna hund och minsann både ska till SM i agility och klass 3 i lydnad och freestyle. Får ju heller inte glömma att han ska få godkänt på jaktprov också! Utan drömmar och visioner kommer man ju ingenstans!
När Rocky fick lära sig fotpositionen började vi näsa mot näsa och att jag gick baklänges. Detta funkade väldigt bra för mig då jag gärna har svårt att sträcka på mig och gå rakt, och får den där kutryggiga stilen som många har för att de måste se vart deras hund är. När jag började med kontakt näsa mot näsa så slapp jag detta, men visst, problemet fick ju ändå bearbetas när vi började svänga upp och gå framåt istället haha!
Annars finns ju metoden att helt enkelt belöna varje ansats till rätt position och jobba framlänges från start.
Fick en annan idé av Yvonne Öster också - att klicka in position med hjälp av burkträning. Det tyckte jag lät väldigt smidigt men frågan är om jag klarar upp det?
Hur lär ni in fotpositionen på era hundar?
Pesten ska också tävla lydnad! Vi kan träna det på unghundsträningarna :)
Vi har börjat med metoden nos mot näsa enligt råd från Helene Lindström. Vårt problem är att han skäller för mycket men det SKA gå! ==)
Känner verkligen igen mig i det du skriver om förväntningar och "svartmålning". Med min första hund (min kooiker) hade jag inga förväntningar alls, blev överlycklig om han satte sig nrä jag sa sitt. Vi tränade därför in fotgående successivt och fick tillslut jättefin position, men efter att ha kämpat utan förväntningar i över ett år. Det har varit tvärtom med Sune- jag har haft för stora förväntningar och därför max gått två meter eftersom han har ett blicksläpp där. Men med för höga förväntningar har jag fått lära mig (om mig själv) att jag inte kommer någonvart alls!
Jag håller med dig om att det är jätteviktigt att ha drömmar och visioner. Men samtidigt hålla hårt i träningsglädje och att det är okej att hunden "busar till det" lite. Med Sune har rallylydnaden hjälpt oss enormt mycket, då jag i den sporten släpper helt på allt vad position heter och bara fokuserar på följsamhet och glädje. Sune har fortfarande inget perfekt fotgående, men vi har fått bort "för mycket krav" och numera går han dessutom inte en halvmeter för långt fram längre ;) Vi kämpar på och får se om vi kanske startar lydnadstävling någon gång i framtiden.
Får väl tillägga att det ju så klart är annorlunda om man siktar på SM i lydnad med fokus på positionsarbetet och detaljträningen. Men jag tror det är jätteviktigt att också tänka på helheten, och då framför allt känslan!
Tror du har en väldigt viktig poäng där, Cecilia! Det är superviktigt att ha rätt sorts förväntningar på mig och hunden så jag inte knäcker oss båda! Det är lätt att glömma, även om jag nog oftast sätter mycket högre krav på mig själv än på hunden! Det är något man inte kan påminnas om för ofta, Tack!
