mittlivsomhund

Har de senaste dagarna insett att det inte bara är positivt och roligt att ha valp. Arbetet i sig är roligt och utmaningen likaså, det är omgivningen jag inte kommer överens med. Jag har aldrig vart så populär som när jag skaffade valp. Folk jag aldrig någonsin har umgåtts med på fritiden beter sig plötsligt väldigt älskvärt och jag blir dragen i stup i kvarten för att ALLA vill se "den söta lilla valpen". Jag  må vara en cry-baby men jag tar faktiskt illa upp. För folk är så j*vla dåligt diskreta. De hymlar inte ett dugg med att de inte har något som helst intresse i att träffa MIG, utan endast vill sätta sina händer i min valp. Jag tycker det är lite fult! Särskilt sen när man måste försvara sin ståndpunkt om hur man vill uppfostra sin valp för att detta inte överensstämmer med deras kel. Jag har en golden, en JÄTTEsocial golden! Detta innebär att han måste lära sig att hälsa lugnt och sansat och att explosioner inte bör uppmuntras. Det är inte nåt märkvärdigt varken att se folk ute på promenaden, heller inte när de kommer in i lägenheten. Detta uppskattar inte folk då jag är elak som inte tillfredställer deras kelbehov. Om man sedan ifrågasätter om de skulle tycka att det var lika roligt om Sigge gjorde samma sak när han är två år, väger 30 kg och precis har vart ute i regn, då är det ingen som har ngt att säga...
Om man inte har ngt utbyte av mig kanske man inte heller ska kleta med min valp tänker jag.

Sedan har vi den aspekten som gör mest ont i mig... Rocky får inte hälften av den uppmärksamhet som valpen får och han är inte dum. Klart han märker det! Rocky är en av de mest fantastiska hundarna som vandrar på denna jord och är värd minst lika mycket uppmärksamhet som en liten fjärt på 14 veckor men folk ser honom inte ens. Så fort valpsötheten försvunnit så gör uppmärksamheten det också. Rocky är bara ett brus i bakgrunden som inte får mer än ett öga kastat på sig, strålkastaren är ju på pajasen som är såååååå söööööt!
Ännu en anledning till att inte Sigge ska få tro att han är jordens medelpunkt bland folk. För nyhetens behag lägger sig och han kommer inte vara hälften så intressant när han är ett år, och kommer inte heller han att förstå detta.

Jag som hundägare ska väl egentligen inte behöva försvara hur jag vill att omgivningen ska bete sig runt min hund? Det är väl ändå upp till mig att välja?
DET är något jag är trött på, att försvara sin ståndpunkt. Fick även göra det när Rocky var ung, och titta på honom nu! Nog är han inget tävlingsess men han fungerar ypperligt i vardagen och är socialt kompetent. Jag har aldrig behövt skämmas för honom när jag tagit med honom till folk. Det kräver arbete, vilket många icke-hundägare inte verkar förstå. En dag vaknar visst hunden upp och vet hur världen fungerar och hur man ska bete sig i alla situationer.

Men nog med gnäll, dagens vinterträning var fantastisk!
Som vanligt så är jag för osäker i min handling men idag gick det SUPER! Rocky var så följsam han kunde bli och vi lyckades trots bristande handling klara upp flera svårigheter!
Jag var själv förvånad över att vi inte ställde till det på vissa ställen och stoltheten sprutade ur öronen!
När det går såhär bra så längtar jag efter tävlingssäsongen, då är rampfebern som bortblåst :P
Han gnäller och gnisslar för mkt men utöver det så var han verkligen en pärla idag och jag hade en underbar känsla i kroppen när vi åkte hem. Tänk vad lite träning med en fantastisk vän kan göra!