Lise-Lottes vrede
Det jag blir förbannad på är att VARENDA GÅNG som jag säger ifrån att mina hundar inte ska hälsa på främlingar så möts jag av chockade blickar och skakande huvuden. Det är tydligen JAG som är dum i huvudet som vill ha det så, och folk verkar liksom inte alls förstå att dom har gjort fel. Vissa gör det när man väl har påpekat att det är rätt korkat av dem att helt sonika flyga på främmande hundar ute på promenad, alltsomoftast utan att ens försöka ens söka ögonkontakt med ägaren först. Att det är så många som blir bitna varje år förvånar mig bannemej inte ett dugg, för folk är på ren svenska dumma i huvudet!
Jaja, detta är väl ingen big deal, varför hetsar hon upp sig så? Nej, visst det kanske det inte är, men jag är så förbannat trött på att jag inte får bestämma själv hur jag vill ha det, och ibland önskar jag att jag hade mindre snälla hundar som hade markerat och fått främlingen att göra i byxan och kanske lär sig ngt. Bara för att jag har en söt liten golden som alltid ser fånigt glad ut så är han faktiskt inget allmänt gosedjur, utan MIN hund, som JAG har regler för!
Jag kan till viss del hålla med om att barn är mer impulsiva men de ska inte heller hoppa på främmande djur de har (förhoppningsvis) föräldrar eller andra vuxna som kan lära dem lite vett. Fast å andra sidan när vuxna beter sig såhär så lär sig ju barnen utefter deras beteende. Usch!
Nu har jag ju ingen hund, men jag är uppväxt med uttrycket "Fråga alltid om du får innan du klappar hundar". Vet inte om det bara är jag som gör som mina föäldrar men jag bär med mig detta även i vuxen världen.
Jag kan tänka mig att jag hade varit precis lika irreterad som du är om jag hade haft hundar.
Kompisen såg en barnhand sträcka sig efter hennes hund när dom passerade. Hon tänkte snabbt, och strök barnet på huvudet med handen - och gissa om mamman glodde!